-

Hej allihopa!
Jag har inte gått och blivit deprimerad, åh nej! Men det är bara så sant, jag är hellre dum och pinsam, än smart och olycklig (för att inte tala om uttråkad..?),
hmm, jaja. Nu fattar inte någon ett smack av det här, det är bra - för det angår bara mig och en till person.
Men jag ska förklara mig, iallafall lite! Jag känner bara att det finns människor, som jag älskar. Jag bryr mig om dessa.. om jag skriker på någon av dem är det bara av omtanke och kärlek. Ibland är jag hård. För hård.
Men som sagt, det var inte min mening att såra denna personen, och jag hoppas att han kanske läser detta och förstår, hur dumt det som hände här om dagen var.

Jag är kär, förstår du? Jag älskar dig! Jag orkar inte ligga uppe hela natten och gråta över dig längre. Det klarar inte mitt hjärta av, jag lovar - det gör ooont! Så. Nu har jag sagt det. Den här gången är det annorlunda, den här gången tvekar du på mina ord. Jag älskar dig. Ändå.