-

London, när vi var där ensamma utan föräldrar haha.. efter att tjatat om det i evigheter fick vi det med ett undantag;
Nathalies syster skulle med! Självklart gick vi med på det, Evelina var ju typ allas "idol" på den tiden!
Och jag minns att hon hade en tatuering i nacken som hon hade gjort när hon var på semester, så då gick vi runt och tjatade om att också få göra en tatuering i nacken. Haha, självklart förklarade hon för oss att vi bara är 14-15 år, jag menar jag var ju t.om bara 13, men snart 14 som jag alltid sa då, haha! Men Evve hittade ett ställe där dem gjorde "låtsas" tatueringar som gick bort efter en månad. Helt Perfekt för oss småtjejer med andra ord!
Så efter en dag hade jag en söt liten fjäril i nacken..
fast jag fick faktiskt lida en ändå eftersom det sved och brände som in **** och man fick gå runt med nacken böjd framåt i flera timmar så att tatueringen skulle torka på rätt plats, men det blev super snyggt sen! Man såg nästan inte att det var fejk.

Något som jag skulle göra idag, men en riktig? Nja tror inte det va...

och sen när vi skulle på en bar eller vad det var så frågar han vakten om våran ålder, och Miranda bah: WE ÄR 17, DO YOU DONT NOT SEEING THAT?!
och ja, hon var 15 själv, men ändå sämst av alla oss på engelska! Jag som är halvt därifrån höll på kissa på mig,
eller ja det gjorde väl vi alla.. men sen kommer Joanna där:
YES, WE WILL PLEASE COME INSIDE AND DANSE ON THE BOARD!
Så får alla en skrattatack och står och skrattar medans vakten bara stirrar på oss.
Men men, vi blev insläppta iallafall!
Hur coolt är inte det för att vara bara 13 år va?


Är man snygg + blond syns man alltid!



Om vi fick några ragg?
JA SJÄLVKLART!
men bara en speciell,


Dagen innan jag skulle tillbaka till Sverige,
hemma hos ... Jim vad han nu hette i efternamn...




Det sista han sa till mig var ungefär;
-Snälla glöm aldrig bort mig
& jag;
- såklart inte, you are my "helllo neck tattoo - friend" .
(dock på engelska)

Jag grät nästan hela flygvägen hem och flera dagar efter att vi hade kommit hem..
bilderna tog vi ju faktiskt som minnen, så dem har jag kvar än idag, men jag har inte hans adress, nummer eller ens hans efternamn..
jaja, jag håller det jag har lovat, jag kommer aldrig glömma bort dig Jim, eller pizzerian där det hände.